"Jag ska panela hela världen lilla mammaaaa..."

Idag bjuder vi på skratt! Här är rykande färsk köksresehistoria...

Det var dags att köpa in material till bröstpanelen att rama in matbordsdelen i köket med. I taket hade vi använt laserad pärlspont, och tanken var att vi skulle köpa obehandlad pärlspont i samma format på Bauhaus. Håkan hade räknat ut längd och antal paket och allting. Så det var i stort sett bara att åka och hämta.

Vi kommer dit, och det visar sig förstås att den obehandlade sponten inte fanns inne. Hm. Tänka, tänka, hur gör vi då?

Ok, det gick att köpa laserad spont, likadan som den vi har gjort taket av. Då kan man klarlacka kvistmärkena och sedan grundmåla innan man målar med vit färg. Frågan var om vi skulle göra det, eller vänta tills det kommit in obehandlad pärlspont?

Håkan började få det där stressade uttrycket i ögonen igen. Han väste i ena mungipan: -Jag vill bli klaaar med det här.

Det fick bli laserad spont. Vi börjar kolla in paketen, och för det första var de väldigt ojämna i laseringen. När vi kom längre ner i högen upptäckte vi dessutom att kvistarna hade börjat bli gröna! Det såg helt enkelt inte klokt ut.

Panik. Vad gör vi nu?

-När stänger Beijer Byggmaterial?
-Kl 14.

Klockan var 13:50. Vi kastade oss ut från Bauhaus och sladdade in på Beijers, ut på det ouppvärmda virkeslagret (som är svinkallt, idag var det ju runt -8, stackars människor som jobbar där hela dagarna!).

Och var fanns pärlsponten? Jo, där. Och de hade obehandlad spont t o m.
Klockan tickade på, den hade passerat 14, och killen som hjälpte oss var väldigt tillmötesgående och service-minded, men han ville ju gå hem för dagen.

Håkan började febrilt räkna på hur många paket vi behövde. Nu var det ju helt andra förutsättningar som gällde. Dessutom måste han ut och hämta in bilen för att lasta grejerna på taket.

Efter ett stressat överslag kom han fram till att vi behövde 20 förpackningar. Jag tyckte det lät lite konstigt, men ok, jag är inget matematiskt snille, så jag ville inte lägga mig i. Killen började ta fram paketen för lastning och Håkan skulle hämta bilen.

Då har de låst infarten, och han ringer ilsket till min mobil. Snälla som de var på Beijer så öppnade de grindarna igen, och in kom Håkan och Golfen.

Håkan lastar på, 8 förpackningar är vad bilen pallar. Det ser väldigt roligt ut med jättelånga bräder på en liten Golf. Vi bestämmer att vi börjar med dessa 8 paket, och återkommer under veckan med en trailer för att köpa mer.

Jag betalar i kassan, och det blir en ordentlig slant. Jösses, tänker jag, det hade blivit billigare med den dyra tapeten i alla fall.

Vi styr kosan hem. Håkan lugnar ner sig och börjar räkna. Hur många brädor innehåller varje förpackning egentligen? Helskotta så mycket det ser ut. Vårt kök är väl ändå inte så nedrans stort!

Vi parkerar bilen utanför huset och Håkan kontrollerar innehållet lite närmare. Han ser lite rolig ut.

-Vi har köpt 30 kvadratmeter. Vi behövde bara 8.

Vi hade alltså köpt 8 paket när vi hade behövt 2½. Och vi trodde, helt allvarligt, att vi köpt för lite!

Nu dog jag av skratt. Tårarna sprutade och jag kunde bara inte sluta skratta! Så kan det gå när man ska köpa metervaror under tidspress... Detta kommer vi aldrig att glömma!

En något tyngd Golf med pärlspont för 30 kvm!

Hur vi löser detta? Jo, nu blir det nytt tak även i gillestugan. Det behövs verkligen. Men vi behöver inte åka dit med trailer i veckan och köpa mer, det är vi alldeles säkra på ;-)


ps: jag skrattar fortfarande... ds