Håkan och jag hade en dejt på Beijer Byggmaterial kl 16:30 idag. Jag med bilen, Håkan med cykeln. Det som stod på listan var krönlist, socklar, lister, hörnlister, reglar etc.
Jag hade glömt hur kallt och rått det var därinne. Och framför allt hade jag missbedömt hur lång tid dessa "småinköp" skulle ta. Och vilka kläder som skulle suttit på min kropp. Speciellt i form av skor.
Efter en timme av urval av längder, snyggaste exemplaren mm, så fick jag en enorm flashback till åren när man hade gympa i skolan. Och då snackar vi vintergympa. Och skräck-aktiviteten - skridskoåkning på Studenternas.
Då när man snörde på sig konståkningsskridskorna och begav sig ut på den kalla isen, och efter bara en stund med alldeles för trånga skor kände hur tårna började domna bort. Efter ännu en stund så hade man ingen känsel i tårna alls. Man visste att de teoretiskt sett var där, men hade ingen kontakt. Till slut hade man ren panik och bönade och bad att man skulle få gå in i omklädningsrummet och värma sig! Efter mycket om och men fick man det. Och när man kom in i värmen, tog av sig skorna och släppte ut tårna, och värmen började komma tillbaka. Då kom smärtan. Den olidliga. Som fick en att gråta krokodiltårar och hata skridskoåkning ännu mer!
Det fick jag uppleva idag igen. Jag fick gå in i den varma delen av butiken och gå runt och skapa kontakt med mina tår. Och jag fann den. Med samma smärta.
Huvvaligen. Nu är det över. Nu är tofflorna på, och värmen kommer så sakteliga. Men en rå ton är ändå kvar. Som ett minne av vår utflykt.
Nu är det strax dags för Let´s dance. Denna vecka har ju influensan härjat, och många av dem har inte kunnat träna. Det ska bli väldigt intressant att se vad de gör av programmet då.
Imorgon lovar jag att återkomma med bilder från köket, framförallt panelen.
Den som väntar på någonting gott... ;-)
Jag hade glömt hur kallt och rått det var därinne. Och framför allt hade jag missbedömt hur lång tid dessa "småinköp" skulle ta. Och vilka kläder som skulle suttit på min kropp. Speciellt i form av skor.
Efter en timme av urval av längder, snyggaste exemplaren mm, så fick jag en enorm flashback till åren när man hade gympa i skolan. Och då snackar vi vintergympa. Och skräck-aktiviteten - skridskoåkning på Studenternas.
Då när man snörde på sig konståkningsskridskorna och begav sig ut på den kalla isen, och efter bara en stund med alldeles för trånga skor kände hur tårna började domna bort. Efter ännu en stund så hade man ingen känsel i tårna alls. Man visste att de teoretiskt sett var där, men hade ingen kontakt. Till slut hade man ren panik och bönade och bad att man skulle få gå in i omklädningsrummet och värma sig! Efter mycket om och men fick man det. Och när man kom in i värmen, tog av sig skorna och släppte ut tårna, och värmen började komma tillbaka. Då kom smärtan. Den olidliga. Som fick en att gråta krokodiltårar och hata skridskoåkning ännu mer!
Det fick jag uppleva idag igen. Jag fick gå in i den varma delen av butiken och gå runt och skapa kontakt med mina tår. Och jag fann den. Med samma smärta.
Huvvaligen. Nu är det över. Nu är tofflorna på, och värmen kommer så sakteliga. Men en rå ton är ändå kvar. Som ett minne av vår utflykt.
Nu är det strax dags för Let´s dance. Denna vecka har ju influensan härjat, och många av dem har inte kunnat träna. Det ska bli väldigt intressant att se vad de gör av programmet då.
Imorgon lovar jag att återkomma med bilder från köket, framförallt panelen.
Den som väntar på någonting gott... ;-)
Kommentarer
Vi blev bjudna på en god fyrarätters middag hos grannarna, och oj..., jag känner mig fortfarande så mätt!
Spännande med de utlovade köksbilderna, måste kolla bloggen snart igen!
Ha en trevlig helg och gå varsamt fram med fötterna!
Kramar från Karola & Devil