Malenas blogg

och vi börjar landa efter dagar av firande. Ikväll tar vi det bara lugnt, läser böcker och kollar på avsnitt två av Den fördömde , som faktiskt tog sig efter en trevande början. Gav ni upp eller hängde ni kvar ni med? Ovan ser ni årets surprise på julbuffén - Leilas kubanska chokladmousse i små espressokoppar - en klar hit, i alla fall för oss som gillar mörk choklad. God fortsättning!

Vill på detta enkla sätt önska alla mina bloggvänner och övriga vänner en riktigt God Jul & Ett Gott Nytt År! Detta år har jag helt avskaffat fysiska julkort (inte sagt att det är för alltid, vi får se), nöjer mig med digitala versioner. Ha nu en riktigt skön jul - skippa åtminstone hälften av alla måsten och njut av lite ledighet - ni som sett till att ha extra ledigt mellan helgerna - ta vara på tiden. Trotsa kylan. Eller njut extra inomhus tack vare den? Fram med olästa böcker, osedda filmer, gör så lite som möjligt. Det är vad som behövs den mörka och kalla årstiden. Enjoy! För att se en högupplöst version av julkortet - klicka på bilden!

I torsdags hade jag besök av T och hennes dotter Agnes. I början var Agnes lite skeptisk mot den nya "tanten" vars kök hon satt i, sen mjuknande hon betydligt. Och det var roligt att få fotografera någonting nytt oxå... Vem är du och vad säger du egentligen? Vad är det för svart tingest du har framför ansiktet hela tiden? .. nej men hon var ju riktigt skoj! speciellt när hon pratar med den där ljusa rösten! Nu känner jag mig riktigt hemma! Tjohoo vad skoj vi har! Tack T för att du tog dig tid att hälsa på! Trots att det var 2 år sedan vi sågs så kändes det som om det var igår! Så ska det vara!

Ryggen blir sakta men säkert bättre, men det är tröööögt. Att stressa på fungerar inte, så det gäller bara att koppla på tålamodet. Detta är 14:de dagen av ledighet, börjar känna mig ganska utvilad och sugen på att göra något vettigt. Men det finns mycket kvar att göra i huset. Dock lite svårt när jag inte kan röra mig hur som helst, så det gäller att välja rätt. Tunga lyft och vridningar, aja baja. Har beställt en Mousetrapper, det är på tiden. Att sitta med en vanlig mus är rena döden för hela kroppen (läs: nacke, arm, rygg, armbåge). Den borde finnas hos mig imorgon. Den kostar en förmögenhet, och inte verkar de gå ner i pris med tiden heller. Du kan får 2 små bärbara datorer på netonnet för en Mousetrapper. Skumt. För få tillverkare? Men man har ju bara en kropp, och den ska man vara rädd om. Undrar vad jag ska fylla denna dag med?

Vi får nog räkna med en repris av förra årets vinter. Denna kyla kommer att hålla i sig ända in i mars månad. Delar av mig säger härligt, vitt och skidåkning. Andra delar säger jag fryser, jag vill inte, ge mig värme. Just nu är min rygg inte nådig mot mig. Det blir inte direkt bättre av att det är svinkallt när man går ut. Det är som om allt låser sig och får kramp. Och det är inte alls bra för processen att bli bättre. För den krävs det värme och avslappning. Suck.

...då finge jag oxå ligga på det uppvärmda badrumsgolvet hela dagarna och chilla. Så skönt det vore. Nu när det är minus 100 grader ute.

"60 procent är kroppsspråk, 30 procent röst och 10 procent ord - när du förmedlar ett budskap. Sättet du står, hållningen, blicken, gester och rörelsemönster - det är dina viktigaste redskap när du talar inför en publik." "Var närvarande när du talar - "grunda" dig genom att stå stadigt med fötterna på jorden, sträck på ryggen, öppna upp bröstet, tala avspänt och se på dem du talar med. " "Innan du ska in och hålla ett anförande - bli av med mikrospänningar i kroppen genom att göra någonting fysiskt - som att gå in på toaletten, sätta på kranarna och sedan dansa loss allt du kan därinne! Eller låtsas att du åker skidor - staka allt du kan! Inte en spänning finns kvar, och du är helt fokuserad på din uppgift. " Orden ovan är Kristina Lunds , skådespelerska, sång och talpedagog samt numera även ledarskaps- och kommunikationskonsult. Jag befinner mig på Informationsföreningens nätverksträff i Uppsala, och det var länge sedan jag lyssnade så fokusera

... i köket. Är fortfarande lika nöjd med det. I love my kitchen. Och mina vänner - ser ni Manfred? (obs: väldigt internt, enbart för införstådda! )

Vintern fortsätter - idag snöar det igen. Har varit på stan med mamma och startat upp julklappsinköpen - men självklart även fikat på Waynes. Nu sitter jag här vid datorn och har ätit alldeles för stora bitar av Leilas Rocky Road som jag vevade ihop igår. Sååå gott, men åååå så onyttig jag känner mig. Inte bra, inte bra alls. Får nog bjuda bort så mycket som möjligt av den här omgången... annars vet jag inte var det slutar. Fredag! Men för mig är det ju fredag hela veckan numera, så den specifika fredagsfeelingen har smittat av sig till varje dag istället. Ganska skönt ;-) Helgen är fullbokad med två adventsfika . Kan glida runt och bli vansinnigt bortskämd med andra ord. Och du?

Det är så vackert ute nu med all rimfrost på träden. När det börjar skymma och det vita går över i blått - då är det som allra finast. Köksfönstret blir som ett litet vykort. Idag: Sofforna dammsugna - check Matsalsstolarna dammsugna och avkattifierade - check Huset dammsuget - check Tvättat - check Sen kom min vän S och förgyllde eftermiddagsfikat . Det var mysigt. Tack Suz! Nu är husse på väg hem från sin deportering i Norrland. Gissa om killarna blir glada när han stiger innanför dörren?

Efter att ha suttit alldeles för länge vid datorn - facebook, toksurf, nergrottning i webbpubliceringsverktyg - tog jag mig ut på en långpromenad i Hågadalen. Det är en lyx att kunna gå i solsken och få lite gratis ljusterapi. Trots kylan så var det riktigt skönt ute. Sen var det dags att sätta igång med Projekt Rensa Ett Rum i Taget och Göra Det Tip-Top som är prio ett för december månad. Hur ofta har man tid att ägna sig åt det? Riktiga genomgångar och grundstäd? När man jobbar heltid så får det bli snabbstäd en gång i veckan, man sätter inte igång med stora omstruktureringar direkt. Nä, då blir det bara turbo och det mest uppenbara. Nu är vardagsrummet på god väg att bli riktigt bra. Böcker är lagda i en låda för färd till Röda Korset, en kasse pryttlar likaså. Gammalt skräp slängt, hyllor och gardinstänger avtorkade, tidningar till pappersinsamlingen. Imorgon blir det vädring av mattor, dammsugning av soffor och stolar och kanske t o m tvätt av gardiner. Vi får se. Kylan håller i

Jaha, då var det dags igen då. Dags att vara sista dagen på ett jobb. Dags att säga hej då till kollegor som övergått till vänner. Som börjat bo i ens hjärta. Samtidigt är ett avslut en början på någonting nytt. En möjlighet. Allt kan ske. Våga välja, våga chansa. Och våga lyssna inåt. Följ med på min resa. För nu är jag på väg mot någonting nytt, okänt igen!

Nuförtiden är det en stor apparat att bjuda hem vänner. Alla inrednings- och mattidningar tävlar om att ge bästa tipsen - hur man ska duka (gärna teman), vilka fantastiska rätter man ska bjuda på (även här med teman) - minst 3 och helst fler. Resultatet blir att man inte bjuder hem någon alls. Alla är så trötta, sliter på jobbet och när helgen kommer så är inte storstädning av hus och förberedelser på flera timmar av mat som ska slå alla med häpnad inte speciellt lockande. Soffan eller facebookande vid datorn lockar mer. Inte var det så här för 20 år sedan? Nu vill jag slå ett slag för något som jag och några tjejkompisar gjorde i fredags. Vi sågs hemma hos en av oss, beställde pizza från pizzerian i huset bredvid, slog upp något gott att dricka - och umgicks! Helt kravlöst och underbart! Behöver jag säga att det blev en toppenkväll med många härliga skratt? Och att vi alldeles säkert gör det snart igen. Så - mitt heta tips är - krångla inte till det! Skala av alla måsten och se till

Ena dagen är man ute i strålande höstsolsken och porträttfotograferar en vän. Nästa dag är det - vargavinter. Fick sopa bilen ren från snö med min nya bilborste när jag skulle hem från jobbet. Sen var det till att åka försiktigt i det hala, med snöstormen vinande runtomkring. Det var några galningar med sommardäck ute och for - det märktes på deras sätt att köra... det gick vääääldigt långsamt. Skönt att slutligen ställa bilen i carporten och pusta ut. Nej, idag blir det ingen kvällspromenad. Det blir ett hett, långt bad med lugn musik i bakgrunden... Can´t wait!

Allt stämmer. Ljuset är där. Idéerna flödar. Man kommer på saker. Vet precis vad man vill och hur man ska göra. Flow. Visst är det underbart?

med helg. Obeskrivligt efterlängtad är den. Framförallt eftersom jag trodde att det var lördag i morse, och blev grymt besviken att jag måste jobba en dag till innan sovmorgon. Blä grande. För tillfället jobbar jag dessutom på en arbetsplats där det inte är halv arbetsdag dag före röd dag. Det har det varit överallt annars. Men nu är det bara att face the facts. I alla fall ett tag till... Torsdagsstäden utfördes sedvanligt igår, så jag är ledig från tråkigheter åtminstone. Ser fram emot en lugn kväll med varma tekoppar framför tv:n när vi ser på Mördare okänd från i lördags. Det är den absolut bästa serien på tv just nu. Alla kategorier. BBC-deckare rules . Men innan dess - lite middag med tända ljus och en rask promenad med bungypump-stavarna. Vad gör ni denna kyliga kväll?

Tro det eller ej, igår var vi ute och åkte motorbåt på Ekoln. Inför vintern ska båtmotorn gås igenom, och ett av momenten är att tömma den på olja. För att göra det så måste oljan vara varm. Och det naturliga sättet är att köra den. Och på den vägen var det. Tur hade vi, för det var över 10 grader varmt och t o m soligt. Så att puttra utmed Fyrisån och titta på hus och båtar var riktigt mysigt. Och om vi trodde att vi skulle vara ensamma vid båtrampen - så trodde vi fel. Sportfiskare, scooterentusiaster, racerbåtsförare... alla ville passa på när värmen - om än tillfälligt - kom åter. Idag är en annan dag - en regnig sådan. Med en extra söndagstimme njuter vi av en lång skön morgon med tidningsläsning och frukost som går över till fika som går över till lunch...

dagens 8-åring! Hipp Hipp Hurra för bästaste Jack som fyller år idag! (och dagen till ära kan du klicka på bilden och få en stoooor variant... kortet togs i lördags, så det är rykande färskt)

Klicka för högupplöst

Igår skulle jag rensa min lilla pallkrage och slänga allt grönt i komposten. Upptäckte då att morötterna inte alls var redo för att slängas - de var riktigt fina. De fick istället en egen liten korg, och ikväll ska några av dem få ingå i vår söndagsmiddag. Idag är en sån där grå, regnig höstdag med rusk - som den är känd för. En liten försmak av november kan tänkas? Vi hann i alla fall kratta löv på förmiddagen innan regnet anlände. Perfekt. Sen var alla måsten över. Tog en sväng till nya Granngården för att kolla in hur det blivit. Oerhört fräscht och luftigt måste jag säga. Ett rejält lyft. Det fick bli en ordentlig påse solrosfrön till fåglarna, och en stor burk Vitabe till Jack. (Fryke tycker att de har blivit tråkiga). Mellanlandning hos mamma och pappa för smarrfika - hembakade, grymma kanelbullar! Mumsfilibabba ( Amelie, nu är du väl avundsjuk???) Bungypump-stavarna fungerar nästan för bra. Gick med dem två dagar i rad, 45 minuter, och hade sen ont överallt. Efter en paus på t

Ibland får man anledning av stanna upp och tänka över vad man vill och inte vill i livet. Framförallt vill. Och ibland är inte det så himla lätt. Fokus blir på känslan av "vill inte". Det är inte särskilt framåtsträvande. Men ändock. Det är bra att stanna upp och känna efter. Inte bara springa på. Se sig runt, ta ställning och väga alternativ mot varandra. Lita på sin egen intuition och magkänsla. För du har bara ett liv, och det måste du leva som bara du vill. Inte som alla andra vill. Kom ihåg det!

Har precis varit ute på den allra första Bungypump -promenaden med mina nya gångstavar! Det sägs att det motsvarar 4 kilos tyngd på varje stav. Kändes ganska jobbigt att gå med dem, så det kan nog stämma. Ska bli oerhört spännande att se hur armarna känns om några timmar eller så - fick jag träningsvärk? Var? På nya ställen tro? Stay tuned. Javisst ja - apropå stay tuned - lovade rapportera från John Cleese i måndags . En underhållande föreställning och ja, han var faktiskt lika lång som jag föreställt mig. En overklig känsla att se honom stå där på scenen i UKK. Samma scen som jag själv stått på under ett evenemang på jobbet för precis en månad sedan. Och höra honom berätta om sitt "humorliv" och sin karriär. I två timmar sammanlagt. Med klipp från favoritfilmer och program. På ett sätt som bara John Cleese kan. Det var absolut värt pengarna. Bild från Bungypumps pressbildsarkiv.

Så här vackert var det utanför mitt fönster på jobbet i måndags. Dagen efter började det blåsa, och i slutet av veckan hade i stort sett alla löv släppt trädet och blåst iväg. På fredag em snöade det. Man kan lugnt säga att det går undan i svängarna. Undan gick det i onsdags oxå, när jag och K helt oförhappandes blev bjudna på Uppsala Gitarrfestival i Uppsala Konsert och Kongress. Det var Malena Ernman och Mats Bergström som uppträdde (nej, jag hade aldrig hört talas om Mats innan jag heller, men han var rackarns duktig på att spela gitarr!) Och hux flux fick vi i pausen mingla och skåla i champagne med självaste Malena! Min namne, som visade sig vara kortare än jag trott. Man får ju alltid bilden av att artisterna är långa där de står på scenen. Men icke. Vad kan hon vara - 160-164 cm i strumplästen? Tänk vad ens illusioner snabbt kan spricka. Imorgon är det dags för John Cleese - denna gång utan pausmingel. Och jag tror faktiskt att han är så lång som jag inbillar mig. Stay tuned

när dessa två killar finns i huset. Chill out boys!

är låten som går runt på repeat i mitt huvud just nu... Stereo MC´s heter gruppen, och denna låt spelades när vi var ute och dansade järnet i början av 90-talet. Varför den, och varför nu? Jo, igår var jag på step up för första gången på sådär 15 år. I början av 90-talet gick jag på step flera gånger i veckan. Det var en riktig hype då, och vi var ett helt gäng ( remember? Carina & Maria? ) som gick på Fyrishovs aerobics, som då var en av de bästa i stan. Ledaren hette Camilla och var helt outstanding. Hennes pass var grymt bra - musiken, upplägget, takten, programmen - var helt suveräna. Vi som gick där - vi var där - varje gång. Och vi hade nästan fasta platser i lokalen. Man tog sin bräda och ställde sig där man var van och stå - och sen körde vi, ibland 75-minuterspass, och på söndagar var det 90-minuterspass. Det var magiskt. Man blev hög. Jag har aldrig varit så vältränad i mitt liv som då - vare sig före eller efter. Och det var så vansinnigt roligt. Musiken pumpade och vi

Vi utsattes för ett fenomen denna vecka - under de blåsiga dagarna, måndag - torsdag. Jack blev helt störd av att det aldrig blev stilla, så han ylade hela nätterna. Eller - brölade ska man nog kalla det. Ett ljud mer likt en tjurs. Så då förstår ni att nattsömnen var obefintligt hos oss tvåbenta. Herregud, det gick inte att få tyst på honom. Och jag som är extremt sömnstyrd - jag höll på att bli galen. När blåsten avtog blev han lugn igen. Natten mellan torsdag och fredag fick vi sova. Men skrynklorna runt mina ögon tar nog några dagar att räta ut - strykjärn, någon? ps: tack för gulliga inlägg som svar på min efterlysning av bloggläsare. nu känns det bättre igen. Jenny i Bjuråker gav mig bara lite bildångest - måste fota meeeeeeeer! ;-) ds

Kära bloggläsare - är ni kvar där ute ? Är ni här och hälsar på ibland? Det är så stilla och tomt i kommentarsfältet så man undrar ibland om man skriver till ingen nytta alls? Här rusar veckorna på i värsta tempot. Arbetsdagarna går hur fort som helst. Schemat är fullspäckat hela tiden. Igår och idag innebar arbetet en dos bildinspiration. Har haft en fotograf inne på uppdrag för att ta bilder för en produktion. Det ser så enkelt ut att rigga upp blixtar och köra en perfekt bildserie av porträtt. Blev lite inspirerad att skaffa blixtar att montera upp och köra via ir. Inte kostar de så blodigt mycket pengar heller fick jag veta. Ett litet frö såddes... kanske att man ändå skulle... och testa lite studiokänsla. Vi får helt enkelt se. Annars blåser det guling utanför fönstret. Hösten är definitivt här.

så nu är man allt annat än utvilad. Hur gick det till? Det som skulle bli två softa dagar? A ja, det får bli nästa helg då. Om någon nu undrar hur det gick med shoppingturen i fredags - kan jag bara berätta att jag inte hittade NÅGONTING som var värt att lägga ner pengar på! Det är sant! Gick igenom hela Åhléns och NK´s klädavdelning - nada . Helt unbelievable. Men sant. Bara en massa gråa tröjor och koftor i oformliga modeller - sådant som är modernt nu. Vill man ha ett tält så går man till helt andra affärer och köper det. Basta. Trampade istället ner på stan här hemma igår och besökte mina vanliga vattenhål. Då gick det betydligt bättre. Köpte några basgrejer inför hösten som fungerar ett tag framåt. Hoppas jag. I fredags var det middag på Biztro Jarl på Östermalm i Stockholm. Igår kväll blev det cocktailparty. Två sena kvällar på raken. För en varelse som behöver sina inrutade sömntimmar för att fungera. Idag gör huvudet ont och jag längtar redan efter sängen. Det blir zzzz tidigt.

Jag är av den sorten som äääälskar att komma hem på fredagkvällen och bara drälla runt, känna fredagsfeelingen, iklädd mysbrallor och jättetröja. Kanske kolla lite på tv, och somna sådär runt 9-tiden och veta att väckarklockan inte kommer att ringa morgonen därpå. Imorgon kväll är det middag i Stockholm. Hur ska jag uppbringa energi? Tror jag ska dra dit någon timme tidigare, ta en favoritkaffe på Coffee Cup och sen ta en ordentlig repa på Åhléns klädavdelning. Det borde ge mig den energi jag behöver. Eller vad tror du?

Med åren blir jag mindre och mindre materiell. Jag vill ha rena ytor, luft, ordning. Och färre prylar. Jag vill rensa i garderober och bokhyllor, krypgrunder och tvättstugor. Ge bort allt jag inte använder. Då får jag ro i tanken och balans i själen. Det är inte saker man behöver för att må bra. Eva Dahlgren uttrycker det så bra i en av sina tidiga texter: "Ge mig en plats på jorden, inte nödvändigtvis i solen, men ett fönster mot gatan jag kan öppna och stänga som jag behagar, det är det enda jag behöver det enda som mitt hjärta kräver att jag hittar någonstans där jag kan välja mellan lugn och ro" Ger mig en god bok, en kopp the med mjölk och en eller två spinnande katter. Då kan jag oxå välja mellan lugn och ro.

Har varit hemma några dagar nu - min retreat på landet var superskön. Strålande väder och stor svamplycka. Katterna tyckte att det var toppen, och jag fick både sova länge och läsa mycket. Precis som jag ville ha det. Men nu har jag jobbat några dagar igen och är tillbaka i det vanliga livet. Hösten har verkligen gjort sitt intåg - löven är gula och virvlar genom luften. Kvällarna är mörka, och kylan kryper in i både hud och hus. Nu är det ingen återvändo. Dessutom tycker jag att hela mitt garderobsinnehåll är hur tråkigt som helst. Jag står och tittar in där varje morgon och känner bara nej, nej och åter nej inför varje plagg. Det är inte klokt. Massor med kläder på galgar och i lådor, men ingenting är lockande. Ett äkta I-landsproblem som man borde skämmas för. Men trots detta - känslan är där, och svår att få bort. Kanske dags att gå och klippa sig?

Nä nu packar lurvtrollen och jag ihop oss och åker upp till stugan och vilar, går ut i skog och mark, plockar guld och slöar allmänt. Det behövs efter några intensiva veckor. Ha det gott så länge!

Tänk att jag kunnat hålla tyst - länge dessutom! Men nu är tidningen ute och jag kan äntligen berätta. Jag medverkar i det allra första numret av tidningen YourLife! Ett omdöme av Anna Gavaldas nya bok/novell En dag till skänks blev jag förärad att skriva av allra bästaste bloggvännen Moa. Så himla kul att få läsa en ännu ej utgiven bok ( då alltså ) och få skriva vad jag tyckte! Och med bild å allting! Tack Moa för förtroendeuppdraget! Nu är det bara för er att sticka iväg och köpa tidningen - 39 kr i Pressbyrån! Dessutom en trevlig tidning med mycket läsning :-) Nä vadå jag partisk eller?? Ha ha!

I morse var det 5 grader när jag steg upp. 5 grader! Men hur snabbt blev det höst egentligen ? Jag tänker tillbaka på sommarens sköna kvällar vid havet. Som ovan. Fullt upp på jobbet - har just klarat av ett större event, på väg mot nästa. Är inte direkt aktiv här. Ni får ge er till tåls. Ryggen är bättre (om någon undrade). Kör lite pilates och är försiktig. Så det finns hopp. Men stavar och snabba promenader får vänta ett tag till. Nu är det dags för en kopp te innan sömn och ännu en onsdag i arbetets tecken. Ciao!

kan inte ignoreras längre. Nog är det becksvart på kvällarna, och nyss tände jag värmeljusen i köket för första gången sedan tidigt i våras. Definitivt en markering att mörkare tider är på gång. Vad jag gjorde vid de tända ljusen? Jo, jag drack te och åt en kantarellsmörgås. Hittade en handfull gyllengula igår när jag spanade runt på ett ställe där vi hittat förut. Ju färre man hittar, desto viktigare känns det att göra något extra av dem. Nu avnjöts de sakta, sakta i små naggande goda bitar. I lördags var vi på den Årliga Kräftskivan - som ni säkert ser av bilden ovan. Som vanligt hade vi vädergudarna med oss, och kunde sitta ute på K och M´s altan. En jättetrevlig kväll - som brukligt. Ser redan fram emot nästa år! Annars är jag nu inne på tredje arbetsveckan sedan semestern. Har jag haft semester? Det har jag nästan glömt bort. Är redan inne i tempot igen. Jag som tänkt bevara det lugna. Men icke. Hade planerat att jag efter semestern skulle berätta för er att jag börjat löpträna -

Sista kvällen och jag ville inte åka hem. ( klicka på bilden för högupplöst version) Men nu är det i alla fall torsdag - nära till helgen, och det finns hopp om fint väder!

Men hur kunde jag glömma att rapportera om skörden av skogens guld ? Helt oförlåtligt, Kalla! Jomen förstår ni... på fredagkvällen, dagen innan jag skulle åka hem, så tog mamma och jag bilen till några ställen där vi inte kollat av kantarellerna. Hade inga större förhoppningar, så vi tog bara med oss en svampväska. Det gick över förväntan. Vi hittade dessutom helt nya ställen mitt i ingenstans, med fantastiska exemplar. Tror vi kom hem med några kilon. "Svampväskan" nedan är ganska stor. Det är helt klart kantarellår. Ut med er i skogen bara! Lycka i väskformat. Närbild på praktexemplar. Mums. På torsdagkvällen plockade vi dessutom blåbär. Uppnådde satt mål - en 2-liters glasslåda fylld med blått guld till vinterns njutningar. Stora var de oxå! Här en bild från juli, innan slutspurten. Då plockade vi till en blåbärspaj och firande av namnsdagar. I lördags fick vi till en liter vildhallon för frysen. Å ljuva rikedom. Summa summarum - mycket smarr i bagaget. Och idag har v

Ja då var man tillbaka i stan igen! Semestern är slut och imorgon ska man in i de vanliga rutinerna igen. Tänk så snabbt man kommer in i nya vanor! Har fotograferat massor i sommar. Nu när jag tittar igenom alla bilderna så saknar jag redan att sitta vid vattnet och höra vågornas skvalp, vindens sus och fåglarnas sång. Suck. Det gör ont som Lena Ph sjöng. Ja det gör det. Ska välja ut några sommarfavoriter senare i veckan och göra en liten semesteråterblick. Men nu vill jag bara visa hur fantastisk relation Fryke och hans husse har. Bilder säger mer än tusen ord. Så jag låter er se själva. Husse och Fryke tittar på tv på landet. Något som båda gillar. Husse-särlek på hög nivå.

Igår kväll fick vi äntligen rå om H, A och W för en härlig grillkväll på vår altan, och en båtutflykt. Med späckade scheman och varierande semestertider har det varit i stort sett omöjligt att få till den. Men nu! Solen sken från en blå himmel och många goda skratt blev det. Mätta i magen styrde vi kosan mot Skärså och Humlegårdsstrand med båt för att njuta av det magiska ljuset. På vägen hem kunde vi se solnedgången över åsarna i Hälsingland. Det är något magiskt över den. Tack H, A och W för en supertrevlig kväll! Det gör vi gärna om! Nu försvinner internetanslutningen några dagar, jag loggar ur och tar hand om skogens guld och läser deckare innan vardagen tar vid. Ta hand om er så länge, så hörs vi igen!

Idag var det dags för oss att göra en gourmet-utflykt igen - mamma, syrran och jag tog en "girls day out" och tog sikte mot Växbo Kvarn och Växbo Lin strax utanför Bollnäs. Där finns nämligen sedan några år tillbaka Växbo Krog - som fått ett gott omdöme i White Guide. Nu tog vi oss dit för att se vad de kunde erbjuda i matväg... Så här idylliskt ser det ut vid ankomsten till Växbo kvarn. Till höger i bild ligger den nybyggda krogen som var vårt mål denna gång. Växbo kvarn är ett väldigt trevligt utflyktsmål om du befinner dig i trakterna. Nu är vi framme vid ingången. Ett litet stilleben med Gesällbrev samt den lokalt producerade rapsoljan, med smak av timjan. Öppet och fräscht kök. Smakfullt dekorerade bord. Huvudrätten alla tre valde. "Ugnsbakad regnbåge från bröderna Olssons fiskodling vid Ljusnan, med dagens tillgång på sommargrönsaker och dillpesto. Serveras med skummig kräftsås smaksatt med konjak och somrig citronpotatisterrin". Grymt god! 10 poäng a