Augustimörkret...

kan inte ignoreras längre. Nog är det becksvart på kvällarna, och nyss tände jag värmeljusen i köket för första gången sedan tidigt i våras. Definitivt en markering att mörkare tider är på gång. Vad jag gjorde vid de tända ljusen? Jo, jag drack te och åt en kantarellsmörgås. Hittade en handfull gyllengula igår när jag spanade runt på ett ställe där vi hittat förut. Ju färre man hittar, desto viktigare känns det att göra något extra av dem. Nu avnjöts de sakta, sakta i små naggande goda bitar.

I lördags var vi på den Årliga Kräftskivan - som ni säkert ser av bilden ovan. Som vanligt hade vi vädergudarna med oss, och kunde sitta ute på K och M´s altan. En jättetrevlig kväll - som brukligt. Ser redan fram emot nästa år!

Annars är jag nu inne på tredje arbetsveckan sedan semestern. Har jag haft semester? Det har jag nästan glömt bort. Är redan inne i tempot igen. Jag som tänkt bevara det lugna. Men icke.

Hade planerat att jag efter semestern skulle berätta för er att jag börjat löpträna - varannan morgon i fem veckor - och att jag skulle fortsätta med det under hösten. Var så glad att jag kommit igång och verkligen längtade efter att före frukost dra på mig löparskorna - fina utprovade på Löplabbet - och dra iväg. Nu får jag bara berätta att jag efter dessa 5 veckor gick till naprapaten och lösgjorde en ordentlig låsning, och sen dess vandrar värken runt i nya muskler i ländrygg, höfter och ner i benen. Så var det med den saken. Så nu tittar jag i Pilatesboken och funderar på vilka minirörelser jag kan ägna mig åt i framtiden för att börja om från början.

Det är väl så att jag inte ska ägna mig åt löpning. Trots att jag faktiskt började gilla det. Konstigt nog.

Några bra tips på tant-träning för en som gett upp? Yoga kan jag inte tänka på nu, vridningar är rena döden. Lugnt och fint ska det vara.

Over and out från en desillusionerad kärring på väg att bli förkyld.