Har varit hemma några dagar nu - min retreat på landet var superskön. Strålande väder och stor svamplycka. Katterna tyckte att det var toppen, och jag fick både sova länge och läsa mycket. Precis som jag ville ha det.
Men nu har jag jobbat några dagar igen och är tillbaka i det vanliga livet. Hösten har verkligen gjort sitt intåg - löven är gula och virvlar genom luften. Kvällarna är mörka, och kylan kryper in i både hud och hus. Nu är det ingen återvändo.
Dessutom tycker jag att hela mitt garderobsinnehåll är hur tråkigt som helst. Jag står och tittar in där varje morgon och känner bara nej, nej och åter nej inför varje plagg. Det är inte klokt. Massor med kläder på galgar och i lådor, men ingenting är lockande. Ett äkta I-landsproblem som man borde skämmas för. Men trots detta - känslan är där, och svår att få bort.
Kanske dags att gå och klippa sig?
Men nu har jag jobbat några dagar igen och är tillbaka i det vanliga livet. Hösten har verkligen gjort sitt intåg - löven är gula och virvlar genom luften. Kvällarna är mörka, och kylan kryper in i både hud och hus. Nu är det ingen återvändo.
Dessutom tycker jag att hela mitt garderobsinnehåll är hur tråkigt som helst. Jag står och tittar in där varje morgon och känner bara nej, nej och åter nej inför varje plagg. Det är inte klokt. Massor med kläder på galgar och i lådor, men ingenting är lockande. Ett äkta I-landsproblem som man borde skämmas för. Men trots detta - känslan är där, och svår att få bort.
Kanske dags att gå och klippa sig?
Kommentarer