Den elfte i elfte klockan 11 - 1985. En väldigt speciell dag och tidpunkt för mig.Det var dagen och tidpunkten D. Den magiska stund då jag fick mitt körkort i handen.
Resan dit hade varit lång. För det första ville jag egentligen inte ta körkort. Jag har aldrig gillat att åka bil. Än mindre tilltalad var jag av tanken att jag skulle sitta bakom ratten och framföra ett dylikt fordon. Så jag hade helt enkelt tänkt hoppa över det. Det fanns ju buss, tåg och taxi när jag behövde åka någonstans!
Men mina föräldrar tyckte någonting helt annat. "Det tillhör allmänbildningen. Du ska ta körkort." Punkt slut.
Så det var bara att traska iväg till körskolan. Motvilligt och argt. Först fick jag en äldre herre som lärare, själva ägaren till körskolan. Det var dömt att misslyckas. Jag har alltid avskytt att lyda - gubbar. Oddsen blev ännu sämre med andra ord. Gick från min första lektion med bildlig rök sprutande ur mina öron.
Andra körlektionen. Jag sitter i väntrummet och förväntar mig att min tidigare lärare ska hämta upp mig, och plågan ska fortsätta. Men plötsligt står en ung kille i min egen ålder där och säger mitt namn. En ny körlärare! Gissa om jag blev förvånad!
Björn, som han visade sig heta, blev den person som mot alla odds lyckades vända min motvilja till något positivt. Vi hade vansinnigt roligt under lektionerna. Det var ett sant nöje att få nya utmaningar. Fast - det hände att vi blev osams oxå. Han tvingade mig att utmana mig själv trots att jag inte kände mig mogen att göra vissa moment. Men - född som han är i Vädurens tecken, och vansinnigt envis - lyckades han "sparka" mig fram till körkortet.
Jag tog både teorin och uppkörningen på första försöket.
Och idag är det precis 23 år sedan.
Björn - jag är dig fortfarande evigt tacksam. Utan dig hade det aldrig gått.
Kommentarer