Malenas blogg

Choklad ökar välbefinnandet. Nötter är nyttigt. Ute regnar det och är otroligt trist. Noll energi. Varför inte göra eget må-bra godis som förgyller denna tråkiga och gråa novembersöndag? Första advent och allting. Choklad med nöthack -1 st c:a 200 grams mörk matlagningschokladkaka. Odense brukar jag köpa. Passar utmärkt. -drygt ½ dl hackade pistagenötter ( köp färska och skala. godast så ) -drygt ½ dl hackade sötmandlar -Spara lite nöthack för garneringen (c:a 2 msk) (Du kan ta antingen den ena eller den andra nötsorten oxå, 1 dl. Enbart pistage är grymt!) Värm chokladkakan i en skål i mikron. När det nästan smält helt, häll ner nöthacket och kör en stund till. Rör ihop massan ordentligt. Bred ut på ett bakplåtspapper på en plåt. Släta ut med slickepotten. Garnera med nöthacket. Låt svalna - jag brukar stoppa in det i frysen någon timme . Bryt sedan bitar och förvara i en ask i kylskåpet. De brukar inte bli långlivade där ;-) Jag lovar - supersmarr! Vad väntar du på? ;-)

Vaknade till årets gråaste novemberljus. Blev det någonsin dag idag? Det kändes inte så. Men upp kom vi. Och iväg för att göra slutval och beställningar av köksgolv och tapet. Golvet kändes klockrent även idag, så vi beställde hem det antal kvadrat som behövs. Vi har även bestämt att golvet i hallen ska få bli likadant som det i köket. Hos oss kommer man in i hallen och går in i köket direkt till höger. På så vis bildar kök och hall en helhet. Det övriga huset har ekparkett rakt igenom. Förutom tvättstugan och badrum + toalett som har blå klinkers. Jag gillar när det är enhetligt. Även det slutliga tapetvalet stod på tur. Fram med Ralph Lauren-katalogerna. Bläddra till det marina. Och visst. Nu fanns det bara en tapet som var det mest naturliga valet. Här ser du ett smakprov . Tapeten ska bilda en fondvägg vid matplatsen, annars skulle det bli alldeles för mycket mönster och kännas plottrigt. Självklart fastnade vi för för en av de dyraste tapeterna som finns, men eftersom det bara ä...

Igår bröt jag trenden - den att blogga varje dag. Saknade ni mig? Blev det tomt? Kändes det konstigt att det inte hände någonting här? Jag funderar på det här med bloggandet. När jag började i april 2005 så var det inte många som hade en blogg. Man kände sig - om inte unik - så i alla fall litegrann av en pionjär inom området. Idag har var och varannan människa en egen blogg. Det skrivs vitt och brett om precis allting utan urskiljning. Kvaliteten är otroligt skiftande. Bloggandet har drabbats av inflation en masse . Frågan är: ska man fortsätta? Är det dags att hitta ett nytt forum, som inte är lika uttjatat som bloggandet blivit? Kommer folk att säga: " jaså du bloggar ? " - med föraktfull röst? Många tankar. Inga färdigformulerade svar. Jag funderar vidare. Och kollar in Idol 2008 med resten av det svenska folket. För min del är det solklart. Kevin tar hem det. Eller vad tror du?

3 kubik paket med köksrelaterat innehåll har idag flyttats från IKEA´s lager och befinner sig nu i vår gillestuga, som är omgjord till förvaringsplats Grand Edition Ultra. Det tog 40 min att få in allting från lastbilen. Jag hjälpte till med småpaket så att det skulle gå lite fortare. Lastbilen blockerade hela vår gata, så det kändes rätt viktigt med ett snabbt flöde... Som ni ser har vår vaktkatt redan placerat sig strategiskt. Så fort man kommer och hälsar på honom där han ligger så börjar han "trampa" och spinna högt. Det är sååå mysigt med "kartongmecka"! Planen är att vi firar julafton - och sen river vi köket. Det blir några veckors koncentrerat arbete. Jag ska nu ägna mig åt att se till att allt övrigt beställs och finns på plats inför dagen D. Inklusive flytt av saker från skåpen till kartonger. Vet vi vad vi gett oss in på egentligen? Kanske ska ringa IKEA och beställa monteringshjälp trots allt... ;-)

Vad är det som... ...hänger ovanför matbordet matte?

Nu har Håkan gjort det igen. Fixat en pressbild på vägen till jobbet. Se länk till artikel i UNT . Duuuuti Håkan!

Buss och tågtrafik lamslagen eller störd. Plogbilarna hinner inte med. Folk är insnöade i sina hem och kommer inte till jobbet. Jag sitter och lyssnar på Sophie Zelmani och filar på mitt CV. Utsikt som ovan. Vad gör du idag? Hur har snön drabbat dig?

Nog blev det vinter med besked denna helg. Vi är otroligt glada över att snöstormen väntade till idag med att nå hit. Det hade varit lite trist att vara i Sigtuna i storm. Jag vaknade tidigt och hade bara en tanke i huvudet: idag kan vi åka skidor ! Det var två år sedan sist, förra vintern hade vi skidföre ungefär 12 timmar en dag, och då hade jag inte möjlighet att åka. Så nu riktigt kliade det i kroppen att få åka igen! Vi drog ut på en timmes tur, och nu kändes det att konditionen satt där den skulle. Helt underbart! Virvlande snö utanför badrumsfönstret. Fryke betraktar väderleken. Resten av dagen har vi tillbringat inomhus, katterna var ute en kort sväng men kom lika snabbt in igen. Min syster och hennes Olle var förbi och fikade innan de åkte hem till Täby, vi visade planerna för vårt kök och gick husesyn. Jag hade lite nytt att visa, bl a canvastavlorna som de inte sett förut. Konstigt, jag som inte brukar vara så intresserad av att julpynta. Idag har det varit rena rama julstä...

Idag var det dags för mammas överraskningsdag som min syster och jag gav henne i födelsedagspresent tidigare i år. Vi sammanstrålade i Sigtuna utanför ett visst hotell. Strålande solsken och vinterns första snö hade fallit under natten. Vi åt en trerätters lunch på hotellets restaurang. Här är den suveränt goda förrätten - laxtartar med dragon och forellrom. Huvudrätt - lättrimmad halstrad lax med stött potatis, dill och hollandaisesås. Till kaffet - en tallrik med kaffegodis. Den fina utsikten. Vi tog sedan en shoppingrunda i Sigtuna stad och lät maten sjunka ned några timmar. Sen var det dags för... ...afternoon tea med tillbehör i hotellets lounge. Ackompanjerad av pianomusik. När vi åkte hemåt kl 5 var vi ganska mätta i magen. Det blev en mycket bra dag tyckte vi alla tre.

När solen sken in genom fönstren i morse insåg jag vad jag måste göra idag. Just det. Städa . Solstrålarna avslöjade obarmhärtigt hur dammigt och smutsigt det var både på golv och hyllor. Så det blev en riktig genomgång av arbetsrum och vardagsrum, där allt plockades bort, och sen fram med dammsugare och blöt trasa. 4 timmar har jag slitit, och nu skiner huset igen. Ja nästan allt. Inte fönstren. Det var alldeles för kallt för att ge sig på dem. Det får bli en dag när det är plusgrader. Ikväll stundar sushi , sedan en lugn innekväll. Ute är det faktiskt ett tunt snötäcke, och cirka 4 grader kallt. Ingen katt vill gå ut här inte. En ligger tryckt mot ett element på en fårfäll (Jack), och en ligger helst på sängen bakom ryggen på mig när jag sitter vid datorn. Vem vill ut och frysa när maten är på lagom avstånd i köket, och det är varmt och gott inne? Jag förstår dem. Vad gör ni i kväll?

Den här veckan har det varit fullt program varje dag, måndag till torsdag. Shoppingrundor, luncher, föreläsningar, träningspass, IKEA-besök för beställning av kök, promenader mm. Det har varit aktiviteter inplanerade från morgon till kväll. Men imorgon - imorgon - då ska jag vara hemma och pyssla och mysa heeela dagen! Och det ska bli så himla skönt! Ska planera tömningen av köket - och hur vi ska sätta upp ett provisoriskt kök i tvättstugan, så att vi klarar att värma mat, koka vatten, diska mm. Efter helgen sätter jag igång och tömmer skåpen. Ska försöka vara så duktig att jag lagar några storkok mat för frysen, att värma i mikron de veckor vi inte har ett fungerande kök. Det finns att göra! Planerar man det här bra, kan processen bli riktigt smidig. Men jag är beredd på det värsta... Har haft en otrolig migrän-liknande huvudvärk under eftermiddagen. Tydligen är det hård blåst och kyla på ingång, så det är väderkärringen som är igång igen. Det är tröttsamt att vara väderstryd! Blä!...

Varje gång jag kommer till Stockholms central finns det en sak jag bara måste göra; gå till Coffee Cup och beställa en Vanilla Latte . Sedan avnjuta denna långsamt och omsorgsfullt. Det är den absolut godaste latten som finns att uppbringa. Idag har jag druckit en sådan. Och ätit lunch med en god vän i Gamla stan. Jättemysigt. Det är kallt idag. Jättekallt. Och kallare håller det på att bli. Burr... Nu kommer vintern, det finns ingen återvändo. Men håll ut. Syrenknopparna är redan förberedda inför maj månad. Naturen är fantastisk.

Det är så att jag nästan inte tror det själv. Måste nypa mig i armen! Vi borde dricka champagne. Ha fyrverkeri. Fira med sång och dans! Vi har beställt vårt nya kök från IKEA idag! Om en vecka kommer det MASSOR av platta paket och invaderar vår gillestuga från golv till tak. OOOO vad det pirrar i magen!

En ny värld öppnar sig. Nya möjligheter, nytt ljus. Fantastiska färger. Skaparglädjen bubblar över och känner inga gränser. Eufori - mitt i november! Vilket objektiv. Vilket verktyg. När jag laddar upp bilderna i datorn ser jag nya, fantastiska detaljer jag inte förut uppfattat med min glasögonskarpa blick. Små droppar som glittrar i solen. Ett blänk i en froststjärna. Waow. Amazing. What took me so long? ps - tyvärr - tyvärr - dödar bloggverktyget alla detaljer i bilderna. men om du klickar på bilen ovan ser du en lite bättre version. framöver ska jag visa några bilder på bättre sätt. tålamod, vänner, tålamod. ds

Jippie! Jo, det är sant, idag har jag lämnat huset för en utflykt till den Stora Staden söder om Uppsala! Efter en lång frukost med DN´s Söndagsbilaga satte vi oss i diesel-Golfen anno -99 och gasade ut på E4:an. Snöyra horisontalt mot oss. Målet var Stockholmsmässan i Älvsjö där Fotomässan 2008 pågått i dagarna tre. Det såg tomt ut vid entrén, men inne i foajén ringlade köerna långa. Mycket populär mässa! När vi ändå köade passade jag på att fota Stockholmsmässans lite småtrendiga restaurang The Garden som med sin vita inredning är en ren energikick en grå novemberdag. Tyvärr var det inte öppet. Annars hade jag nog satt mig där inne med en latte. Vi hamnade av en slump på ett föredrag med Göran Segeholm . Av en händelse släppte han i samband med mässan sin bok " Konsten att ta vinnande bilder ", ("en inspirationshandbok för dig som vill utvecklas som fotograf"). (Och jadå, han fick oss att köpa boken ;-) Via Görans blogg kan du se en kortversion av föredraget....

Efter gårdagens inlägg om min hund Emil ställde Fia frågan: " Hur kom det sig att det blev katter till slut, när du var en sån hundmänniska när du var liten?" Ja, tänkte jag då. Hur gick det till? Egentligen? I grunden är jag nog hundmänniska. Fast nja - man kan nog säga - en djur människa. Jag älskar djur. Det är bara så. Har alltid gjort. Kommer alltid att göra. Och min syster brukar säga " Malena skulle kunna få marsvin att dansa ". För det har varit lite så. Jag har kunnat kommunicera med djur hela mitt liv. En förmåga som man nog är född med. Eller inte. Men hunden var favoriten för att man kunde ha med sig den överallt, lära den saker. En kompis i alla lägen. Och Emil fick t o m gå på Brukshundklubben och lära sig sök och allt sådan som en brukshund skulle kunna. Och konster kunde han oxå. Rulla, krypa, skälla, hoppa över armen, pussas. Och ligga död. Döööd hund. Efter det att Emil inte fanns längre så var jag utan eget djur i över 20 år. Men under 13 år bodde...

Det första ord jag lärde mig säga när jag var liten var - i stort sett - hund . Hund hund hund . Jag ville ha en hund. Jag fick hamstrar, marsvin, akvarium med fiskar. Men jag ville fortfarande ha en hund. Hade en leksakstax som jag drog runt kvarteret i koppel, flera gånger om dagen. Mamma sydde röd galon på tassar och mage så att den inte skulle slitas ner helt. Granntanten sa: Ge henne en hund. Hon kommer att klara av det. Sommaren när jag fyllde 9 uppfylldes drömmen. Jag fick en Cavalier King Charles spaniel-valp som kom från Robertsfors utanför Umeå. Hans kennelnamn var Kabos Fancy Fellow. Och jag var världens lyckligaste tjej. Minns fortfarande lyckokänslan i magen när vi hämtade honom. Jag döpte honom till Emil , och jag tror ni förstår varför. Busigare kille fanns inte. Granntanten hade rätt. Jag tröttnade aldrig på att ta hand om honom. Han var min bästa kompis, i vått och torrt. Ja, han var hela familjens gullegris. Jag var nog bara 12 år när jag ställde ut honom på SKK´s Int...

Internetworld har återigen utsett Sveriges 100 bästa sajter. Ett av de viktigaste kriterierna är "Utvecklingskraft – vad har hänt sedan förra året?" Ramaskrin utbryter bland de som kommenterar. Men det är lite skoj att ta en titt på vinnarna - ändå. Och få lite inspiration. Eller bli avskräckt. Välj själv! Här är topp 10 1. Visit Sweden.se ( ny ) – Sveriges bästa sajt 2008 2. SVT – bästa mediesajt 3. Ving – bästa resesajt 4. Travelstart 5. DN.se – bästa dagstidningswebb 6. Prisjakt 7. Coolstuff ( ny ) – bästa handel 8. Eniro – bästa söktjänst 9. Stardoll – bästa sajtidén 10. Svd För total lista och artikel i Internetworld, klicka här .

Ni glömmer väl inte att mata småfåglarna i vinter? Jag har köpt en ny automat som är "delad" i mitten. Den ena sidan fyller man med nötter, den andra med fröblandning. Så finns det någonting för alla. Började med solrosfrön, de var oerhört populära, en påse var slut på två dagar. Fyllde på med en ny sort kallad "viltfågelblandning". Den har ingen åtgång alls. Måste byta tillbaka till solrosfrön igen. Nötterna är alla fåglar tokiga i. Får besök av två hackspettar (se ovan) flera gånger om dagen. De äter så att det står härliga till.

Två kompisar myser ikväll när det regnar ute. I en säng nära mig.

Den elfte i elfte klockan 11 - 1985 . En väldigt speciell dag och tidpunkt för mig. Det var dagen och tidpunkten D. Den magiska stund då jag fick mitt körkort i handen. Resan dit hade varit lång. För det första ville jag egentligen inte ta körkort. Jag har aldrig gillat att åka bil. Än mindre tilltalad var jag av tanken att jag skulle sitta bakom ratten och framföra ett dylikt fordon. Så jag hade helt enkelt tänkt hoppa över det. Det fanns ju buss, tåg och taxi när jag behövde åka någonstans! Men mina föräldrar tyckte någonting helt annat. " Det tillhör allmänbildningen. Du ska ta körkort ." Punkt slut. Så det var bara att traska iväg till körskolan. Motvilligt och argt. Först fick jag en äldre herre som lärare, själva ägaren till körskolan. Det var dömt att misslyckas. Jag har alltid avskytt att lyda - gubbar . Oddsen blev ännu sämre med andra ord. Gick från min första lektion med bildlig rök sprutande ur mina öron. Andra körlektionen . Jag sitter i väntrummet och förväntar...

Jag har en ny vana. Jag promenerar med kändisar. Har haft väldigt trevliga stunder med Antonia Ax:on Johnson, Eva Swartz & Elisabeth Massi Fritz. De berättar både roliga och kloka saker för mig. Och jag lär mig både ett och annat. Jag väljer själv när jag ska ta promenaderna. Och vem jag ska promenera med. Det är lätt som en plätt. Du kan oxå göra det . Surfa in på Sommar som podradio och ladda ner dina favoritpratare. De är ännu bättre att lyssna på under en grå novemberdag. Trust me.

.. har avlöpt med sedvanligt firande av far med en stor påse med godis. Vi blev bjudna på te och en otroligt god pecanöt- och chokladpaj som mamma fann recept på i Rosendals Trädgårdscafé, en kokboksklassiker som vi fyndat på någon bokrea. Mycket god. För att inte säga förskräckligt god paj. Tidigare på dagen hade Håkan arbetsdag på sin båtklubb, så jag passade på att styrketräna en timme. Ja tro det eller ej, men jag har faktiskt hittills tränat yoga eller styrketräning 2-3 ggr i veckan sedan i slutet av augusti. För in alla tillfällen i en träningsbok, så här hålls råkoll! Svårt att säga om vikten gått neråt, men det känns som om några tidigare förtvinade muskler åter hittat tillbaka på kroppen. Annars har ingenting inspirerande hänt. Fotoljuset är icke existerande, jag har suttit och trånat över mina sommarbilder och längtat till sommaren. 5 månader framför oss med tråkljus. Sen kommer det tillbaka. Tills dess - ISO eller blixt. Och jag avskyr blixtfotografering, så det är inget s...

Tack till er som tagit er tid att uppmuntra mig genom medkännande kommentarer. De värmer! Nej, man kan ju inte bara sitta och titta på dimman utanför fönstret och deppa. Det hjälper ju inte. Man får ge sig själv utmaningar i stället. Och det har jag gjort idag. Bestämde mig för att det var dags att lära sig lite html-programmering och frames. Något som hittills gjort att jag fått samma känsla som jag har för matematik. Dvs jag blir "arg i magen" och vill kasta saker omkring mig. Men idag tvingade jag mig själv. Med hjälp av Webdesignskolan kastade jag mig direkt in i Framesvärlden. På´t bara. Direkt. Nu jäklar. Så nu har jag knåpat ihop Frykes & Jacks hemsida på ett nytt sätt! Menyn till vänster följer med och sidorna öppnas i samma ramar. Gissa om jag är stolt nu! Fast jag måste ju erkänna - Håkan fick rycka in och hjälpa mig med några detaljer på sluttampen. Lite småbuggar hade smugit sig in, allt fungerade inte klockrent. Men nu så! It´s out there! Live and kick´in! J...

En del dagar tar all energi bara slut. Inga positiva tankar. Inga ord som flödar. Bara tomt i både kropp och själ. Idag är en sådan dag. Jag hoppas att det går över. Det finns ingen speciell anledning. Det bara är så. Hoppas att ni har en bättre dag.

Nyrengjord kamera och fotoljus. Plus en liten kille som var på poseringshumör. Kan man begära mer av en solig novemberdag? Det ser nästan ut som om jag har satt upp en svart bakgrund. Men det är bara ljusskillnaderna i uterummet. Mattes lillkille Jack - liten ser stor ut! Konstigt det här med vädret förresten. Igår var det grått och lite småruggigt. Jag var bara trött och ville ligga invirad i en filt och läsa. Idag sken solen från en klarblå himmel. Jag hade hur mycket energi som helst. Gick långpromenad, åkte och handlade ny dusch-slang (den gamla har spruckit), bakade brownies, dammsög, lagade en god middag. Och har fortfarande energi kvar. Visst är det lite underligt att tryck och väder kan ha sån stor inverkan på humör och dagsform?

En alldeles underbart frostig morgon med strålande solsken . Jag blir glad ända ner i magen! Tänk att november kan bjuda på en så fantastisk dag - det tror man inte när man tänker på denna mörka, gråa månad annars. Men nu bevisar den helt klart motsatsen! Igår kväll var vi hembjudna till C på tacos (smarr!) och hjälpte henne att sätta upp ett klaffbord och montera ihop två stolar från Mio. Allt i vitt. Det blev så snyggt så! Vi är C´s "extraföräldrar" då hennes föräldrar bor långt borta. Det behövs en handyman med skruvdragare och annat tekniskt när saker ska sättas upp på väggen. Och nu är det gjort! Tyvärr hade jag ingen kamera med mig, så jag har ingen bild som dokumenterar hur snyggt det blev. Men jag kan intyga att det blev ett otroligt lyft! Nu är det dags att ta sig ut i "finvädret". Senare kanske det blir bakning - är sugen på brownies, det var ett år sen sist... mmmmums.

Idag har jag avfrostat frysen. Denna utomordentligt tråkiga uppgift har inte gjorts på ( hm, host, harkel ) år, vilket betydde att det var x antal liter vatten i form av is som skulle tina upp och slamra ner och ut i den härför utställda skålen. Ballt tyckte Fryke. Han anmälde sig direkt som bevakare. Han följde varje isbits färd genom kylskåpet och ut i skålen. Lattjo lajban. Det låter och plaskar hela tiden! Det gäller att vara uppmärksam så att man inte missar någonting! Han borde inte döpts till Fryke. Hans rätta namn är Securitas! ;-)

Idag när jag var på ICA och handlade hörde jag en melodi på radion som tog mig långt tillbaka i livet. Långt, långt tillbaka. Året var 1976. Jag bodde i Linköping, 12 år gammal, och gillade redan då att lyssna på musik. På den tiden spelades pop en timme i veckan på P3, minns inte vad programmet hette, kanske Discorama, och det sändes mellan 14 och 15 på lördagseftermiddagen. Man satt med fingret på pausknappen på sin lilla bandspelare för att få med så mycket låt och så lite prat som möjligt. Men Kaj Kindvall (eller var det Kent Finell?) pratade sönder allt ändå. Så banden blev rätt hackiga att lyssna på. Man var glada ändå, för det lilla, och för sitt egenkomponerade BASF eller Maxwell "blandband" som snurrade runt runt runt resten av veckan. Denna låt som gick rakt in i mitt hjärta och fick pulsen att slå högst av dem alla, från första gången jag hörde den var " Don´t leave me this way " med Thelma Houston . Jag kände att jag bara MÅSTE ha skivan. På riktigt. Den...

Då var det Alla Helgons speciella natt och vi var som sig bör kallade till årsmöte hos våra grannar E & M. E hade förberett hela dagen och smyckat hus och hem för rätt stämning. Det finns ingen som kan förbereda en kväll som denna som just E. En eloge till dig! Undertecknad känner av stämningen med ljus och rök i form av kolsyreis. Dukning med konsekvent tema rakt igenom. En av tre Greve Dracula som deltog i årsmötet. Vi åt massor av god mat, skrattade hur mycket som helst och hade vansinnigt trevligt. Tack E & M och övriga deltagare för en härlig kväll!