Så mycket blev det med den ambitionen att blogga under semestern! Å andra sidan har vi verkligen loggat ut från all teknik - förresten, nu måste jag rätta mig - jag har avstått från mycket teknik, Håkan har ägnat sig åt den rätt ymnigt ändå. Men vi väljer alla vad vi vill syssla med på ledigheten!
Håkan med kamera på huvudet och gps i bältet så att han kan dokumentera varje seglingstur och analysera varje slag... i datorn vid hemkomst.Något som gjort katternas tillvaro friare är att vi i år börjat använda kattpejl. De är utrustade med halsband med varsin sändare som vi kan "lyssna av" med en speciell pejl. Genom ljud och "stapelutslag" läser vi av var katterna befinner sig och kan söka upp dem. Mer info om just vår pejl finns här.
Detta har gjort att även Jack, som haft löplinan som sin kompis i många år, fått gå lös. Mina misstankar om han skulle börja vandra långt infriades efter c:a 2 veckor, då Håkan fick pejla lååångt och länge innan han till slut hittade honom på en grannes altan (!). Hon har två katter själv, och antagligen hade han följt spåren efter dem.
Efter detta har han gått minst en "långtur" om dagen då Håkan fått hämta honom från diverse husgrunder och även från en närliggande hamn. Han har inga hämningar. Men han är så nöjd med tillvaron. Och åtskilliga är de sorkar och näbbmöss han burit hem med högt och stolt huvud.
Vi har haft enorm tur med vädret här på landet, solen har varit med oss i stort sett varje dag. Något som värmen har med sig är alla huggormar som kryper fram ur sina hålor. Inte lika positivt. Första huggormen som dök upp precis vid huset lyckades vi oskadliggöra med en spade innan katterna fått ett bett - även fast Jack hann "peta" på den åtskilliga gånger innan spaden var på plats.
Dagen efter såg jag aldrig ormen, men hittade en mycket olycklig Fryke sittandes på trappen med huvudet ner, alldeles svullen på ena sidan av ansiktet, och ett öga som inte gick att öppna. Ooooont hade han. Så det var bara att åka in till Hudiks Smådjursklinik och få akuthjälp. Tur att det var en vardag säger jag bara...
Kanske är det så att vi har det alldeles för bra här? Ormen är till för att påminna oss om att allt i livet inte är gott? Det onda är balanserar upp det goda så att vi kan uppskatta det goda på rätt sätt? Och håller oss alerta.
Vad vet jag. Men alerta är vi. Tro mig!
I övrigt är avkopplingen total, vi tar dagen som den kommer, grillar och njuter av tillvaron, bären och sommardagarna. Vill absolut inte byta ut dagarna här mot någonting annat, och jag är extremt nöjd med att jag tog denna timeout i sommar. Riktigt känner hur energin samlas och idéerna inför hösten rinner till. När jag väl är tillbaka i stan kommer det kännas helt rätt!
Till dess håller vi utkik efter ormen i paradiset...
Kommentarer