Malenas blogg

Jag är av den sorten som äääälskar att komma hem på fredagkvällen och bara drälla runt, känna fredagsfeelingen, iklädd mysbrallor och jättetröja. Kanske kolla lite på tv, och somna sådär runt 9-tiden och veta att väckarklockan inte kommer att ringa morgonen därpå. Imorgon kväll är det middag i Stockholm. Hur ska jag uppbringa energi? Tror jag ska dra dit någon timme tidigare, ta en favoritkaffe på Coffee Cup och sen ta en ordentlig repa på Åhléns klädavdelning. Det borde ge mig den energi jag behöver. Eller vad tror du?

Med åren blir jag mindre och mindre materiell. Jag vill ha rena ytor, luft, ordning. Och färre prylar. Jag vill rensa i garderober och bokhyllor, krypgrunder och tvättstugor. Ge bort allt jag inte använder. Då får jag ro i tanken och balans i själen. Det är inte saker man behöver för att må bra. Eva Dahlgren uttrycker det så bra i en av sina tidiga texter: "Ge mig en plats på jorden, inte nödvändigtvis i solen, men ett fönster mot gatan jag kan öppna och stänga som jag behagar, det är det enda jag behöver det enda som mitt hjärta kräver att jag hittar någonstans där jag kan välja mellan lugn och ro" Ger mig en god bok, en kopp the med mjölk och en eller två spinnande katter. Då kan jag oxå välja mellan lugn och ro.

Har varit hemma några dagar nu - min retreat på landet var superskön. Strålande väder och stor svamplycka. Katterna tyckte att det var toppen, och jag fick både sova länge och läsa mycket. Precis som jag ville ha det. Men nu har jag jobbat några dagar igen och är tillbaka i det vanliga livet. Hösten har verkligen gjort sitt intåg - löven är gula och virvlar genom luften. Kvällarna är mörka, och kylan kryper in i både hud och hus. Nu är det ingen återvändo. Dessutom tycker jag att hela mitt garderobsinnehåll är hur tråkigt som helst. Jag står och tittar in där varje morgon och känner bara nej, nej och åter nej inför varje plagg. Det är inte klokt. Massor med kläder på galgar och i lådor, men ingenting är lockande. Ett äkta I-landsproblem som man borde skämmas för. Men trots detta - känslan är där, och svår att få bort. Kanske dags att gå och klippa sig?

Nä nu packar lurvtrollen och jag ihop oss och åker upp till stugan och vilar, går ut i skog och mark, plockar guld och slöar allmänt. Det behövs efter några intensiva veckor. Ha det gott så länge!

Tänk att jag kunnat hålla tyst - länge dessutom! Men nu är tidningen ute och jag kan äntligen berätta. Jag medverkar i det allra första numret av tidningen YourLife! Ett omdöme av Anna Gavaldas nya bok/novell En dag till skänks blev jag förärad att skriva av allra bästaste bloggvännen Moa. Så himla kul att få läsa en ännu ej utgiven bok ( då alltså ) och få skriva vad jag tyckte! Och med bild å allting! Tack Moa för förtroendeuppdraget! Nu är det bara för er att sticka iväg och köpa tidningen - 39 kr i Pressbyrån! Dessutom en trevlig tidning med mycket läsning :-) Nä vadå jag partisk eller?? Ha ha!