... i april månad, med skir grönska utanför. Och sjungande fåglar. Det är något visst med det!
I alla fall blir jag glad i magen och får en välbehövlig energikick!
Har putsat ett antal idag - inte alla i huset, utan kanske en fjärdedel - men njuter av aprilskymningen genom de klara rutorna. Det finns hopp om livet igen. Sommaren väntar runt knuten och allt blir så mycket enklare.
Stegtävlingen accelererar. Igår hade jag mitt high-score, 20.031 steg! Men på topplistan finns det sådana som (på mitt jobb alltså) har ett SNITT på 23.000 steg/dagen, och där ligger man i lä. Men pigg som en mört är jag! Började cykla till jobbet i måndags, redan nu känns det enklare att trampa uppför Kungsängsleden på eftermiddagen. Najs!
Frykes öga är bra igen! Det är ett litet ärr kvar på hornhinnan, men han mår bra och verkar inte lida några men.
Jag hade delegerat återbesöket hos veterinären i torsdags åt Håkan. Eftersom jag kört utryckningen veckan innan, och hållt i all medicinering (tänk att män inte klarar av att hälla en droppe i ögat på en liten katt utan att det blir väldigt komplicerat, katten får panik och medicinen flödar i rännilar över golvet, eller att han helt sonika säger "äh han vandrade iväg, det gick inte") så var dealen att Håkan skulle ta honom till Ultuna kl 14:45 på torsdag em. Jag ringde kl 13:30 och påminde, och jodå, allt var under kontroll, han skulle cykla hem kl 14, och sen ta bilen med transportbur och katt. Lätt som en plätt. Bara så.
Efteråt fick jag höra att det inte gått så smidigt. Han kommer ut och ska ta sin cykel - och det är punktering! Vad göra? Ingen tid att vifta på! Så det blev till att cykla 5 km i uppförsbacke hem - med ett punkterat däck. Jag är nog lite elak - för jag skrattade när han berättade det! Såg honom framför mig, alldeles svettig och arg, trampandes som en vettvilling i kampen mot klockan. Men de hann! 14:43 var de på plats! Dock hade Fryke vrålat som en galning hela bilresan, för han blev ju bara inkastad i buren utan förvarning. Och det gillar denna bestämda herre icke.
Nåja, allt är frid och fröjd, och katten frisk och glad igen. Det är huvudsaken.
Grillar gör vi som små galningar igen. Här behöver bara solen kika fram så dras påsen med kol fram ur gömmorna, gallret rengörs och - fjutt - så tänds den på. Idag brassade vi lax med tzatziki och små rostade baguettebitar med olja och salt. Smarr. Igår blev det fläskkarré med klyftpotatis och tzatziki (ja det blev sås över från igår, funkade utmärkt idag igen). Förra helgen var det kycklingfiléer. Det är ju bara så ljuvligt gott!
Ah, nu kom Fryke in för en liten gos-stund med matte. Vi hörs snart igen!
Ha en fortsatt skön vårhelg!
I alla fall blir jag glad i magen och får en välbehövlig energikick!
Har putsat ett antal idag - inte alla i huset, utan kanske en fjärdedel - men njuter av aprilskymningen genom de klara rutorna. Det finns hopp om livet igen. Sommaren väntar runt knuten och allt blir så mycket enklare.
Stegtävlingen accelererar. Igår hade jag mitt high-score, 20.031 steg! Men på topplistan finns det sådana som (på mitt jobb alltså) har ett SNITT på 23.000 steg/dagen, och där ligger man i lä. Men pigg som en mört är jag! Började cykla till jobbet i måndags, redan nu känns det enklare att trampa uppför Kungsängsleden på eftermiddagen. Najs!
Frykes öga är bra igen! Det är ett litet ärr kvar på hornhinnan, men han mår bra och verkar inte lida några men.
Jag hade delegerat återbesöket hos veterinären i torsdags åt Håkan. Eftersom jag kört utryckningen veckan innan, och hållt i all medicinering (tänk att män inte klarar av att hälla en droppe i ögat på en liten katt utan att det blir väldigt komplicerat, katten får panik och medicinen flödar i rännilar över golvet, eller att han helt sonika säger "äh han vandrade iväg, det gick inte") så var dealen att Håkan skulle ta honom till Ultuna kl 14:45 på torsdag em. Jag ringde kl 13:30 och påminde, och jodå, allt var under kontroll, han skulle cykla hem kl 14, och sen ta bilen med transportbur och katt. Lätt som en plätt. Bara så.
Efteråt fick jag höra att det inte gått så smidigt. Han kommer ut och ska ta sin cykel - och det är punktering! Vad göra? Ingen tid att vifta på! Så det blev till att cykla 5 km i uppförsbacke hem - med ett punkterat däck. Jag är nog lite elak - för jag skrattade när han berättade det! Såg honom framför mig, alldeles svettig och arg, trampandes som en vettvilling i kampen mot klockan. Men de hann! 14:43 var de på plats! Dock hade Fryke vrålat som en galning hela bilresan, för han blev ju bara inkastad i buren utan förvarning. Och det gillar denna bestämda herre icke.
Nåja, allt är frid och fröjd, och katten frisk och glad igen. Det är huvudsaken.
Grillar gör vi som små galningar igen. Här behöver bara solen kika fram så dras påsen med kol fram ur gömmorna, gallret rengörs och - fjutt - så tänds den på. Idag brassade vi lax med tzatziki och små rostade baguettebitar med olja och salt. Smarr. Igår blev det fläskkarré med klyftpotatis och tzatziki (ja det blev sås över från igår, funkade utmärkt idag igen). Förra helgen var det kycklingfiléer. Det är ju bara så ljuvligt gott!
Ah, nu kom Fryke in för en liten gos-stund med matte. Vi hörs snart igen!
Ha en fortsatt skön vårhelg!
Kommentarer