Vi umgås och lever istället digitalt. Messenger, Zoom, Skype, Hangout. Netflix, Cmore, HBO, SVT Play. Plötsligt kan alla sätta upp en videokonferens. Det gick från en dag till en annan. Vi som tvekat lite inför allt det nya, vi anpassade oss. Det fanns inget annat att göra.
Själv har jag på något vis gått tillbaka till det sätt som jag levde i tonåren. Mitt rum var min borg, livet kretsade runt mitt skrivbord, stereon med musik, radioprogrammen Eldorado, Rakt över disc, Megapol. De 20 brevvännerna, alla brev numrerade i buntar med gummisnodd runt. Markerade med svarsdatum.
Det var promenader med hunden Emil, en Cavalier king charles spaniel. Umgänge med kompisar.
Idag är det skrivbord, musik via Spotify, sociala medier. Två mysiga katter som sällskap, en man som jobbar hemifrån i rummet bredvid, med digitala Teamskonferenser som hörs genom väggen. Promenader med mamma i Hågadalen eller Stadsskogen.
Breven har blivit ersatta av meddelanden här och nu, som ständigt pågår i chattar. Dygnet runt.
Har en frivillig paus från arbetslivet som passar utmärkt nu med tanke på läget.
Jag fortsätter att skriva och tänka kommunikation. Som alltid. Just nu ideellt arbete för en förening, planering av inlägg och kommunikation med medlemmar. Även stöd till en vän som startar upp en verksamhet.
För en person med passion för ord, bild och det goda i livet funkar det rätt bra att anpassa sig digitalt.
Titta. Nu är jag igång med bloggen igen. Kanske finns det en mening med allt?