Det är en konstig tid vi lever i. De flesta sitter hemma och jobbar, vi lever alla mer eller mindre isolerade. Vi umgås och lever istället digitalt. Messenger, Zoom, Skype, Hangout. Netflix, Cmore, HBO, SVT Play. Plötsligt kan alla sätta upp en videokonferens. Det gick från en dag till en annan. Vi som tvekat lite inför allt det nya, vi anpassade oss. Det fanns inget annat att göra. Själv har jag på något vis gått tillbaka till det sätt som jag levde i tonåren. Mitt rum var min borg, livet kretsade runt mitt skrivbord, stereon med musik, radioprogrammen Eldorado, Rakt över disc, Megapol. De 20 brevvännerna, alla brev numrerade i buntar med gummisnodd runt. Markerade med svarsdatum. Det var promenader med hunden Emil, en Cavalier king charles spaniel. Umgänge med kompisar. Idag är det skrivbord, musik via Spotify, sociala medier. Två mysiga katter som sällskap, en man som jobbar hemifrån i rummet bredvid, med digitala Teamskonferenser som hörs genom väggen. Promenader med ma...
Long time, no see. Or write. Men jag mår bra! Och livet blir ju så mycket lättare när våren och ljuset är tillbaka. Även om det idag är äkta aprilväder - snötäcke på marken och en elak blåst. Men - bakom allt detta finns en stundande vår och sommar, som bara väntar på att avtäckas. Och det tackar jag för. För vinter - det är ingenting för mig. Det är bara att konstatera - och acceptera. Har kommit igång med yogan igen, det är helt underbart. Dessutom snöar jag in på hälsoinspirerande litteratur, som exempelvis Sanna Ehdins " Sannas matbok - för den självläkande människan ". Så mycket klokskap. Och egentligen så enkelt, så självklart. Me like. Idag blir det stadsrunda med fina mamma, lite lunch och kanske klädinköp. Som vanligt är garderoben fylld av kläder, men ingenting att ta på - direktöversatt från det engelska uttrycket. Så sant som det är skrivet. Ha en skön lördag där ute - strunta i vädret, snart är solen här igen. Tjing!