Idag kom jag att tänka på hur söndagarna var när man gick i högstadiet. Den tiden när man inte behövde bekymra sig om att laga mat och planera ett hushåll för veckorna, utan man bara kunde vara. Vi - min kompis Pia och jag - tyckte att söndagarna var lååånga och ibland lite tråkiga. I alla fall på hösten och vintern. Kommer ihåg att vi brukade strunta i att tvätta håret, och så använde vi våra tråkigaste kläder - vi sparade alltså på krutet till måndag, när skolan drog igång. Jag tror dessutom att det fanns en låt vi sjöng på som hette "Jag hatar söndagar". Typ så kände vi. På söndagmornarna brukade Pias syster spela fiol, och ni som hört någon stämma en fiol vet att man helst befinner sig någon annanstans. Och vi tyckte nog att hon stämde fiolen väldigt länge. (Eller så gillar vi helt enkelt inte fiol.) Så vi började dagen med att gå långpromenad med våra hundar, Emil och Foxi. Och då kunde vi gå och älta dem som varit dumma - framförallt alla "gubbdjävlar"....